Sigvard Kvist föddes i Ryd vid Sörby men flyttade som treåring med sina föräldrar till Åraslöv där han gick i skolan. 

Första jobbet fick han vid 16 års ålder som möbelsnickarelärling hos Paulsons Möbler i Vinslöv. Efter tre år flyttade han över till Scott & Johansson som hade sin fabrik där Söderpark nu finns. Förutom möbler tillverkade man här även dörrar och fönster.

Därefter arbetade han på Brandins Möbelfabrik under många år. Mellan 1950 och 1960 var han slöjdlärare i Lommarps nu nerlagda skola. Sistnämnda år tog han över Fredrik Eks Ram- och Glasmästeri i Vinslöv. 

1975 köpte han fastigheten mittför sin bostad på Hantverksgatan och som varit möteslokal för Frälsningsarmén. Här drev han Vinslövs Ram & Glasmästeri fram till 1983 då han sålde fastighet och rörelse till Ulf Sjöström.

Hans närmaste är makan Asta, född Borglin, dottern Birgitta Wirdebo, Vinslöv, dottern Gunilla med maken Malte Mathiasson, Vinslöv, sonen Arne med makan Ann-Kristin, Vinslöv, sju barnbarn och 14 barnbarnsbarn. 

Allt började med att Tilde Björfors som 20-åring åkte till Paris och kom i kontakt med nycirkusen. 

Fast besluten om att dela med sig av upptäckten bestämde hon sig för att etablera konstformen i Sverige. Basen blev så småningom Botkyrka, en förort till Stockholm. 

Sedan dess har verksamheten vuxit rejält. I dag finns allt från prova-på-träning för barn och ungdomar till gymnasieutbildning och turnerande föreställningar. Och den främsta drivkraften är Tilde själv.

Som om inte det vore nog har hon även dragit igång ett forskningsprojekt om nycirkusen.

– Idén kom efter att vårt gymnasieprogram blev en del av Danshögskolan. Där förväntades det av oss att vi bara skulle malla in oss i deras konstform, säger Tilde och berättar att hon, "nästan i affekt", skrev en forskningsansökan till Vetenskapsrådet.

För att inte drunkna i andras formuleringar ville hon berätta om nycirkusen, vad den står för och inte minst befästa den som en egen konstart.

– Cirkusartister hör inte precis till dem som skriver långa avhandlingar om vad de gör. Jag kände att vi skulle behöva formulera vad vi gör – både utåt och för oss själva.

Så småningom kom svaret, ansökan hade beviljats. Sedan tre år tillbaka leder hon forskningsprojektet, som omfattar ett hundratal artister runt om i världen och som även inkluderar forskare från olika forskningsområden – alltifrån ekonomi och pedagogik till psykologi och neurologi (hjärnforskning).

Under våren börjar redovisningen av projektet i form av en utställning på Mölndals museum. Men hon påpekar att det bara är en delredovisning och att materialet är gigantiskt.

– Det är typiskt mig. Andra brukar säga less is more. Jag brukar säga more is more. Men eftersom så lite forskning har gjorts om nycirkus är också behovet stort och brett.

Han har ännu inte riktigt hunnit finna sig tillrätta på sitt nya kontor. Pärmar ska rensas ur och nya papper ska sättas in och de egna sakerna ska komma på plats. Nyligen hemkommen från en två veckor lång semester i Indien har Torgny Ekholm laddat för det nya uppdraget.

– Sedan fyra år tillbaka åker jag några veckor till Indien varje år. Första gången jag var där hyrde jag motorcykel i New Delhi och åkte vidare upp mot Himalaya, säger han och förklarar att den hektiska atmosfären med sexfiliga vägar och ständigt hög ljudnivå lockar.

På brandstationen i Bromölla började han som ställföreträdande räddningschef 1996, efter att ha arbetat som brandförman ett år i Karlshamn och dessförinnan som brandman i Sölvesborg sedan 1978.

– Kamratskap och den goda stämningen, intresset, spänningen och omväxlingen med jobbet har hållit mig kvar. Men det är samtidigt tufft socialt när man har beredskap var fjärde vecka.


Förutom ändrande förhållanden på arbetsmarknaden tror han att det är en av orsakerna till att det blivit betydligt större omsättning bland de anställda sedan han själv arbetade som deltidsbrandman i Sölvesborg.

– Vi har hittills klarat oss i Bromölla med bemanningen men det är problem att rekrytera folk. Om någon är intresserad får de gärna höra av sig till oss. Vi vill ha både tjejer och killar, säger Torgny Ekholm.

I Bromölla kommuns räddningstjänst är de 34 deltidsanställda brandmän och styrkeledare samt fyra insatsledare på heltid som i dag är fördelade på fyra grupper. 


Som ställföreträdande har han arbetat mycket med förebyggande arbete och ansvarat för utbildningar. Det kommer han nu att fortsätta med till viss del, samtidigt som en ny person tar över en del av uppgifterna. Han vill nu att räddningstjänsten i Bromölla under året ska bedriva ytterligare förebyggande arbete och se till att utöka sin kontakt med invånarna.

Nu är jag ensam kvar sedan min bror Gotte (Karl Svensson) avled i fjol, berättar Elsa Levin. Gotte var sportintresserad och sysselsatte oss syskon med spel och lek och vi träffades ofta.

Elsas make Ejnar Levin avled redan 1950 och hon blev änka med fem barn.

Jubilaren började arbeta vid 13 års ålder. När hon var 18 anställdes hon som sömmerska hos Ekbergs syfabrik i gamla bryggeriets fastighet. Elsa minns att hon fick två kronor för tolv blusar. Efter tio år som sömmerska arbetade hon 20 år hos Bertil Persson på Ängadal i Bjära som odlade kål och jordgubbar.

Elsa Levins intressen har varit bingospel, läsande, resor, trädgård och blommor.

– Kristianstadsbladet har jag alltid haft och läst. Man måste följa med vad som händer och sker hemomkring och ute i världen, säger en pigg 101-åring.